Positivt besked

M hade tid hos neurologen Sofia på KS idag för att få veta vad senaste röntgen visade. Ingen av oss var särskilt orolig eftersom M inte haft några symptom på någon tillväxt, men lite spännande var det. Mycket riktigt såg det bra ut. Ingen återväxt. Fortfarande aktivitet på ett ställe som inte går att operera. Förhoppningen är att aktiviteten ska avta även där efter de cellgiftsbehandlingar som är kvar. Om det fortfarande finns aktivitet efter 9 kurer blir det mer behandling. Ny röntgen i slutet av januari, fram tills dess hoppas vi på att det blir lugnt.

Vi pratade antibiotika, Bactrim, som M fick utskrivet av Giuseppe i förra veckan. B-lymfocyterna är bara 0.1 och då är det risk för en form av lunginflammation som jag inte kommer ihåg vad den heter. M ska ta Bactim 3 gånger i veckan tills vidare. Vi pratade också om M´s trötthet. Han sover ca 12 timmar per dygn och vill sällan hitta på någonting. Jag tycker han borde passa på att göra det bästa och mesta av livet i fall att det är så att han tillhör de 90% som det inte går bra för. Ibland verkar han så säker på att han tillhör de som klarar sig, men vad har han att förlora? Sofia kommer eventuellt skriva ut något uppiggande som M ska ta på morgonen.

A´s oro har kanske lättat en aning nu. Hon verkar mer avslappnad i M´s sällskap. Det är ok att han läser saga när hon ska lägga sig, men hon vill inte vara ensam hemma med honom ens en liten stund. Själv känner jag mig inte jätteorolig för krampanfall just nu. Vid de tidigare anfallen har jag fått någon form av föraning om att någonting är på gång, att någonting är fel, och någonting sådant känner jag inte nu. Dessutom skrev Sofia ut kramplösande medicin som jag kan ge om det blir för långa eller upprepade anfall.