Nu var det ett tag sedan jag skrev, skrivlusten vill inte riktigt infinna sig. Även om jag ibland sätter mig för att skriva har jag svårt att få fram någonting, men det får bara vara så. Det är hur som helst bra med M, han är pigg och mår bra. Sofia har inte gett något besked om den uppiggande medicinen. Det kanske inte behövs just nu, M har blivit ytterligare lite piggare sedan mitt förra inlägg.
I veckan läste jag igenom senaste röntgensvaret ordentligt och kollade upp alla konstiga ord. Nu förstår jag mer exakt var M´s tumör fortfarande är som mest aktiv och att aktiviteten har ökat något just där, men det KAN också vara strålreaktion. Det vet man fortfarande inte. Sofia förklarade röntgensvaret när vi var där. Hon är alltid väldigt glad och positiv och jag har märkt att hon ofta är lite FÖR positiv, vilket gör att jag inte riktigt litar på henne. Det är synd för hon är en mycket bra läkare för övrigt. Hur som helst har tumören inte växt någonting och det är bra, behandlingen har effekt så här långt.
Familjen var ju bortrest i förra veckan och jag tyckte som vanligt att det var skönt att vara för mig själv några dagar. E är otroligt trotsig, fast bara när jag är närvarande, så det är nog bra att vi är ifrån varandra ibland. Den här helgen är mina föräldrar här och i morgon åker jag till Karlstad med en kollega och tittar på Johan Boding i en hyllning till Queen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Maria!
SvaraRaderaSkönt att M är lite piggare nu och jag hoppas att det fortsätter åt det hållet!
När jag läste dina ord om Sofias positiva och glada framtoning, så kunde jag inte låta bli att fundera lite. Själv har jag några gånger sagt samma sak, både om andra bloggare men också om läkare och sköterskor (de som tar hand om sina patienter...). Det känns bara flamsigt och tramsigt och man vet inte hur man skall hantera det.
Vet inte om du såg på Skavlan igår på SVT. Han hade bl.a en gäst, Barbara Ehrenreich, som just talade om allt detta. Hon har överlevt bröstcancer.
Jag kunde identifiera mig i väldigt mycket av vad hon sa om den falska positivismen som tyvärr omgärdar cancervården, och som, inte minst förväntas av oss patienter och anhöriga att ikläda oss inför omvärlden.
En fras fastnade i mitt huvud - att vara beslutsam. Du överlever inte cancer enbart genom att vara positiv och säga att det här fixar jag lätt. Men beslutar du dig för att göra allt i din makt för att bekämpa den och leva så gott du någonsin kan under tiden, så är nog chansen större.
Inte att förväxla med att måla f*an på väggen heller men att se och ta allt för vad det är och utgå ifrån det.
Tyckte bara jag ville dela det med dig!
Stor styrkekram till er och Trevlig Första Advent!
Hej och tack! Du har så rätt. Maria
SvaraRadera