A´s oro

A är väldigt orolig för att M ska få ett nytt anfall. Hon tittar misstänksamt på M och så fort han gör någon rörelse eller något ljud som han inte brukar stelnar hon till. I fredags när vi precis kommit hem från dagis var hon på sitt rum på ovanvåningen. Hon hade inte vara där mer än ett par minuter när hon ropade ner och frågade om allt var ok. När jag skulle lägga barnen ville hon absolut att jag skulle ligga kvar hos henne. Det har vi inte gjort sedan hon var ca 4 månader. Hon har i princip alltid somnat själv. Inte förrän jag lovade att M inte skulle få något anfall just i kväll kunde hon slappna av och jag fick gå. Vi har förklarat att de senaste anfallen med största sannolikhet berodde på att M glömt att ta sina mediciner och att vi nu hjälps åt att kolla att han inte glömmer igen, men hon verkar inte våga lita på det. Större delen av helgen var A lite mer avslappnad, men i söndags eftermiddag kom oron tillbaka och hon ville sitta i mitt knä mest hela tiden.

Nu är M och barnen i Eskilstuna hos farmor och farfar eftersom det är novemberlov. Barnen stortrivs och jag tror att det här miljöombytet gör dem väldigt gott. M börjar ny Temodalkur på torsdag om alla blodvärden är ok.

I dag var det sista gången på kursen "Att leva med hjärntumör" som vi går på Huddinge sjukhus. Dagens tema var forskning. Samma neurolog, Giuseppe Stragliotto, som var med vid första tillfället var tillbaka och berättade om olika forskningsprojekt. Det var väldigt intressant, Giuseppe är otroligt engagerad och lätt att lyssna till. Det var meningen att han skulle prata halva tiden och att vi sedan skulle dela upp oss i en patientgrupp och en anhöriggrupp och ha grupparbete, men det blev att vi lyssnade på Giuseppe nästan hela tiden och ställde frågor till honom. Vi kommer ibland in på och diskuterar M´s och de andras olika tumörformer och behandlingar och då blir det ännu mer intressant. De skiljer sig åt en aning. Giuseppe verkar vara väl insatt i alla fyras sjukdomar och behandling trots att det bara är en som är hans patient, han har uppenbarligen läst på. Innan vi skiljdes åt bytte vi patienter och anhöriga mailadresser och telefonnummer. Vi ska försöka ses om ca 2 veckor igen. Det ser jag fram emot.