fredag 3 september 2010

6 månader

Idag är det precis 6 månader sedan vi fick veta att M är sjuk. Minns den dagen i detalj och hur det kändes när vi fick beskedet. I perioder längtar jag väldigt mycket tillbaka till vårt gamla vanliga liv, ibland känns det nästan som att jag har accepterat att det aldrig kommer tillbaka. Kanske i bästa fall något som liknar, men aldrig samma. På gott och ont. Ibland känns det som om jag ska gå i sönder, explodera. Den känslan kommer bara när M mår dåligt och sjukdomen blir mer påtaglig. Innan M blev sjuk pratade vi vid några tillfällen om hur lätt vi har haft det. Allting har bara fallit på plats. När vi träffade varandra och med jobb, barn, hus och allt sådant. Att man nästan blir rädd för att det gått för lätt... Självklart har vi haft motgångar och svårigheter har dykt upp på vägen, men det känns som småsaker nu.

För att gnälla om småsaker, det är rätt skönt att göra det, så har jag fått rejält ont i halsen nu ikväll. Brukar ta Echinacea när jag börjar bli förkyld, det brukar hjälpa om man inte slutar att ta det för tidigt. Då börjar det om. Sedan har jag extrem träningsvärk efter Bodypumpen igår. Fast träningsvärk är rätt gott att ha också.

1 kommentar:

  1. Jag läser din blogg!
    Då (vi) min man fick diagnosen Glioblastom IV, Juli 2010.
    Det du skriver om att det gått så lätt för er känner jag också igen.Vi träffades mitt i livet för 3 1/2 år sedan och allt var fullkomligt och stämde klockrent, så händer detta.
    Nu sitter jag och skriver på Patienthotellet i Uppsala min man har kommit in på sin 3:e vecka strålning kombinerat med Temodal, nu börjar han bli tagen, få lite bortfalls symtom etc etc som kan höra strålning till.

    Kram om er!
    Det är så fint att läsa era Upplevelser TACK för att ni delar med er!
    / Eva-Lena

    SvaraRadera