Sedan M blev sjuk har jag tänkt mer på min egen hälsa. Blivit mer rädd för att det ska hända mig någonting så att barnen står utan någon förälder ifall det går illa för M. P.g.a. det fokuserar jag väldigt mycket på träning och kost just nu. Tycker att det är mer givande och roligare att träna än vad jag har tyckt innan. Jag har hållt på med det här i perioder sedan gymnasiet. Det har varit mycket upp och mycket ner i vikt. Skillnaden nu mot tidigare är nog anledningen till att jag gör det. Innan har det varit mycket fokus på utseende. Det känns inte lika viktigt nu. Nu är det hälsan som känns viktigast och det gör att jag blir mer motiverad att fortsätta. Träningen gör också att man rensar hjärnan och det kan verkligen behövas ibland.
Här hemma är det så lugnt som det kan vara. Hur skönt som helst. A klagade på ont i halsen nu ikväll och var lite rosig om kinderna, men ingen feber enligt febertermometern än så länge. Får se om jag får vabba i morgon eller inte.
Fick ett sms igår. Det kom från "Karolinska" och innan jag fick upp det på skärmen hann jag tänka "Vad f*n är nu det här för j**la sk*t" eftersom det kom från Karolinska, men meddelandet löd "Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient. Hälsningar blodcentralen." Har aldrig fått något sådant sms förut. Det tog en vecka från att jag lämnade blodet. Lite kul var det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HEj, nu har jag läst och läst. Vilken otroligt styrka Du/Ni har. Jag befinner mig i en ngt liknande situation som du. Förstår precis när du skriver om rädslan för att själv bli sjuk, rädslan att barnen skall bli själva. Den rädslan, den är obeskrivbar.
SvaraRaderaJag sänder er massor av styrkekramar //Gabriella