Inga besked och inget Temodal

Vi har varit hos dr. S idag. Hade hoppats att vi skulle få besked på de MR-röntgen som gjorde i fredags och idag, men de bilder som togs idag var inte färdiganalyserade. Den MR som gjordes idag var ingenting de glömt som M trodde utan en komplettering till den MR som gjordes i fredags för att de skulle kunna se bättre vad som är vad. Dr. S tittar dock lite hastigt på bilderna, men behöver stöd av en röntgenläkare för att kunna uttala sig. Hon pratar lite om vad hon kan se på bilderna och det vi snappar upp är att den lilla tumören i pannloben inte är aktiv, men att det är aktivitet i tumörresten av den stora tumören. Frågan är väl om det har växt på sig sedan operationen. I så fall blir det kanske operation igen. Vi får klarare besked i morgon eftermiddag. Dr. S ska ringa efter terapironden. Först pratar dr. S om att skjuta på Temodalstarten någon dag tills vi vet vad röntgen visar. OM det blir operation igen så vill hon inte att M´s vita blodkroppar ska sjunka och att det orsakar problem i samband med operationen. Jag frågar om hur M´s blodvärden har varit under de här veckorna och då ser dr. S att B-lymfocyterna fortfarande bara är 0.4, de ska vara minst 0.5, helst 1.0 för att man ska starta en kur Temodal. Förra veckan är de 0.3 så det verkar ha vänt. Det blir ny provtagning på måndag och start av Temodal efter det om B-lymfocyterna hämtat sig och om tumören nu inte växt på sig igen så att det blir operation. OM nu tumören har växt på sig trots den tuffa behandling M precis har gått igenom tror jag det är väldigt illa. Det FÅR bara inte vara så.

För övrigt pratar vi bara om kortisonnedtrappningen. Just nu äter M 5+5 kortisontabletter om dagen. Långsamt ska det trappas ut till 2+2, sedan ska han stanna där tills vidare. M har också varit rätt envis med att han kan köra bil. Jag gillar inte alls det, det känns för osäkert. Idag frågar M dr. S om det och hennes besked var att M absolut inte ska köra bil alls tills hon säger annat. Han kan i princip få ett anfall när som helst.

M är väldigt ledsen efter läkarbesöket. Han var väldigt orolig innan besöket idag också, det var inte jag konstigt nog. Nu är jag däremot väldigt orolig för vad dr. S kommer att säga i morgon. Om det blir operation igen är det som sagt inte alls bra och det känns som att åka tillbaka till ruta 1.

Annars rullar livet på som vanligt. Barnen går sin sista dag på dagis på 8 veckor i morgon. De är lite hostiga, särskilt E, han har lite förkylningsastma, men det går åt rätt håll. I morse kl. 03:30 vaknar vi av att katten har släpat in en halvdöd koltrast som han fångat. Han har inte fattat hur man dödar dem ännu så den stackars koltrasten skriker och försöker blödande fly från katten, men M går ner och gör slut på eländet. Efteråt är det svarta fjädrar överallt. Hemska katt och stackars koltrasten!