Inlagd på KS

M är inlagd på KS i Solna. Under fredag eftermiddag får han återigen problem med talet och domningar i höger arm och hand. Jag skulle gå ut och äta med mina arbetskamrater efter jobbet, någonting som jag verkligen såg fram emot. Vid 16-tiden ringer jag hem för att kontrollera att allt är bra. Då pratar M sluddrigt och grötigt och har svårt att hitta vissa ord. Han har tagit kortison förstår jag, men han har svårt att förklara när problemen uppstod, när han tog kortison och hur många tabletter. Jag blir rätt frustrerad för vi pratade förra gången detta hände om att han skulle ringa mig direkt när han fick problem. M verkar inte förstå allvaret. Han propsar på att jag ska gå ut och äta med mina kollegor och inte komma hem. När jag börjar få klarhet i saken förstår jag att detta kom på eftermiddagen efter att A och han varit på stan (A är hemma p.g.a. halsont och lite förhöjd temperatur). Han tog då 6 kortison, vilket inte gav effekt. Han sätter sig i bilen och åker till dagis och hämtar E, sedan tar han 3 kortison till.

Så fort jag har pratat med M ringer jag till onkologen för att be om råd om hur vi ska göra medans jag åker hem. En läkare ska ringa upp, men det drar ut på tiden och M har väldigt svårt att prata och använda höger hand. Vid kl. 18 ringer jag M´s föräldrar så att de kommer och ser till barnen, eftersom de är över 1 timme bort ringer jag en vän som bor nära och ber henne komma och vara hos barnen tills svärföräldrarna kommer. Vi åker in till akutmottagningen på KS i Solna eftersom det är där M får vård för sin sjukdom. Vi får ganska snabbt komma in och träffa en onkolog som ordinerar ytterligare 12 kortsontabletter ikväll, sedan 12 kortisontabletter på morgonen och 12 tabletter mitt på dagen under helgen, sedan ska vi kontakta neurologmottagningen på måndag. Blir han sämre ska vi höra av oss igen.

Lördag förmiddag är M inte bättre, snarare sämre. Han är avdomnad i höger ansiktshalva och dreglar lite till och från. Talet är ytterligare lite sämre upplever jag. Pratar med akutmottagningen som säger att vi ska komma in igen. Svärföräldrarna får komma tillbaka och vi åker in till KS. Vi får träffa en neurolog den här gången och det tas blodprover och EKG. M bättrar inte på sig alls av de totalt 24 kortisontabletter han har tagit under dagen. Han kan inte ens säga sitt personnummer, det har han kunnat förut trots ganska allvarliga talproblem, det sitter i ryggmärgen. Det beslutas om en CT-röntgen och att M ska läggas in.

M är väldigt ledsen hela tiden och tycker det här är jättejobbigt. Jag tycker naturligtvis också det är väldigt jobbigt, men just nu tycker jag mest synd om M för att han ska behöva gå igenom detta. Just nu sover M och jag sitter och väntar på att jourläkaren ska komma och berätta vad de hittade på röntgen. Tror det kan handla om två saker. Förhoppningsvis är det en strålskada och ännu högre dos kortison sätts in, eller är det så illa att stålbehandling och cellgifter inte givit effekt och att tumören har växt tillbaka. Nu är det bara att vänta och hoppas.