Inlagd på Södertälje sjukhus

I eftermiddags när jag och barnen nästan precis hade kommit hem fick M ett krampanfall. Han stod på golvet och helt plötsligt började han snurra åt vänster, sedan föll han långsamt till golvet. Jag hann fånga upp honom innan han slog i golvet. Krampen varade bara ca 1 minut. Jag har frågat läkaren om man behöver ringa ambulans om M får ett anfall igen, hon sa att det inte behövs om anfallet bara varar någon minut och han vaknar upp efteråt. M vaknade upp och hade lite svårt att prata, men annars tyckte jag han verkade hämta sig bra. Barnen, särskilt A, blev väldigt uppriven och sprang upp på sitt rum. E följde efter. M låg på kuddar på golvet och hämtade sig. Efter en stund fick jag barnen att komma ner igen från ovanvåningen. Då, en halvtimme efter det första anfallet började M krampa igen. Då ringde jag ambulans. De var på plats efter bara några minuter. Även det anfallet varade ca 1 minut och M vaknade upp efteråt. Han var trött och somnade sedan, men gick lätt att väcka när ambulanspersonalen kom.

Ambulanspersonalen var jättebra och tog sig god tid att prata med barnen och förklara och visa. De satte bl.a. en nål på M för att kunna ge Stesolid (kramplösande) om han skulle börja krampa igen. Det var bra för precis när de hade lastat in M i ambulansen, ambulanspersonalen var fortfarande utanför, såg jag att M började krampa en tredje gång. Det hade gått en halvtimme efter det andra anfallet. Jag sa till ambulanspersonalen att "nu börjar han igen". De hoppade snabbt in och gav Stesolid.

Efter att jag ringt ambulansen försökte jag få tag i någon som kunde komma och ta barnen. Det är inte så många som är hemma en vardagkväll kl. 17. Svärmor svarade inte i telefon och svärfar var i Laholm på jobb. Efter en stund ringde svärmor upp och satte sig i bilen direkt. Det tar nästan en timme för henne att komma så M fick åka själv i ambulansen.

Medan jag gick hemma och väntade på svärmor lagade jag mat till barnen. Då upptäckte jag att M antagligen inte hade ätit lunch. När jag skulle packa ner hans mediciner ser jag att alla mediciner fr.o.m. måndag kväll ligger kvar i dosetten. Om han inte har tagit sina mediciner och inte ätit lunch är det inte så konstigt att han får krampanfall. Det konstiga är att han slutade ta medicinerna. Jag hade stenkoll på medicinerna och att han tog dem i början, men det funkade bra, han har varit väldigt noga med dem, så jag släppte det.

Jag kom ca 40 minuter efter M till sjukhuset. Precis när jag stod utanför ingången till akuten ringde en läkare. Han mötte upp och vi pratade, han ställde en del frågor bl.a. om mediciner. De hade redan gjort en datortomografi och nu ligger M på IVA. Jag fick gå upp till honom. Han är fortfarande medtagen och har svårt för att prata. Man blir trött av Stesoliden och sedan hade han även fått något lugnande för att ligga helt stilla under röntgen. Efter en stund fick han dropp med socker och elektrolyter. Vet inte om det berodde på det, men en liten stund efter det blev han piggare. De ville ha honom fastande antagligen för risken för anfall och kräkning. Efter ytterligare en liten stund fick han prova att dricka vatten och fick sedan ta sina mediciner. Medicinläkaren frågade M om det stämmer att han inte har tagit sina mediciner och M sa att det var så. Han kunde inte svara på varför han inte hade gjort det. -Det blev inte av, sa han. Medicinläkaren sa också att de kunde se på röntgen att svullnaden i hjärnan är mindre än vid förra röntgen i augusti.

När jag åkte hem var han fortfarande inte riktigt tillbaka. Han verkade ha lite svårt att röra sig och talet var fortfarande påverkat. Han sa hela tiden "det blir nog bra det här". I morgon ska jag lämna barnen, sedan åker jag direkt till sjukhuset och är med på ronden. Efter ronden ska medicinläkaren prata med M´s neurolog på KS i Solna. Får se vad de beslutar. Antingen stannar M kvar i Södertälje, blir flyttad till KS i Solna eller får åka hem. Jag hoppas att de utreder ordentligt innan det skickar hem honom. Självklart vill jag att han ska få vara hemma, men jag orkar inte gå omkring på helspänn hela tiden.

Jag bara undrar hur det hade blivit om han hade fått de här kramperna när vi inte var hemma. Hur länge hade det pågått, hur hade de påverkat honom? Hade han ringt mig? Jag tror inte det. Ofta märker jag att någonting är fel innan han själv gör det. Pratade t.ex. med honom i telefon på eftermiddagen och kände att någonting inte stämde. Han svarade inte riktigt på mina frågor och verkade konstig och det sa jag till honom. Han höll inte med.

M´s neurolog ringde i allafall upp på förmiddagen och sa att han skulle börja med Temodal ikväll, men sänka dosen med 20% till 300 mg. Trombocytvärdet är fortfarande lite lågt, men hon tycker inte att vi kan vänta längre nu. Bättre att ta lägre dos, men tätt mellan kurerna. Nu är kuren uppskjuten till i morgon när medicinläkaren i Södertälje har pratat med neurologen.

Fortsättning följer...