Halva veckan har gått

Det har varit hektiska dagar. Både privat och på jobbet. A har som sagt börjat 6-års och ska lämnas där. Dagis och skola ligger på olika ställen. Har provat lite olika turer genom området. Lämna E först eller lämna A först. Det tar nog ett par dagar till innan jag har kommit in i det och har vant mig vid att både lämna och hämta nästan varje dag. Har varit väldigt bortskämd under våren. M var för det mesta pigg då och kunde lämna och hämta. Nu är det nya tider även om M är väldigt mycket piggare nu än vad han var innan anfallet och kortisonet.

Igår orkade M lägga barnen, kändes lyxigt. Idag var han på stan ett par timmar på förmiddagen och det gick bra. Han sover ett par timmar på eftermiddagen, men det blir inte alls så många timmars sömn per dygn som de tre senaste veckorna. Ikväll är det dags att börja Temodalkur nr. 3, får se hur den påverkar honom.

Det kommer att bli en väldigt hektisk höst på jobbet. Det är spännande och roliga saker som händer. Jobbar 80% från och med denna veckan och har haft en samtal med min chef igen om vilka arbetsuppgifter jag ska ha och vad jag kommer att hinna med. Kändes positivt att det var hon som tog upp det. Ibland får man känslan att man ska hinna lika mycket när man går ner i tid som på heltid fast få mindre betalt.

Barnen har frågat en del om anfallet i söndags. Mest har det handlat om varför M lät så konstigt. Svårt att förklara eftersom man inte vet själv riktigt. Jag har också frågat M hur han kommer ihåg det och när han själv upplever att han var vid medvetande igen. Jag upplevde att han inte förstod det jag, ambulanspersonalen eller läkaren sa. Nu vet jag att han förstod allt vi sa, men kunde inte göra det vi bad honom om. Tjejen som körde ambulansen bad honom t.ex. att öppna munnen så att hon kunde kolla hur illa han hade bitit sig. Då sa han bara "mmm", men öppnade inte munnen. Han kommer ihåg att hon frågade och han förstod, men kunde inte göra som hon sa. Konstigt det kan bli.