Nytt krampanfall

M fick ett s.k. generaliserat krampanfall på förmiddagen. Det första. Han hade precis klivit upp ur sängen och klätt på sig och höll på att hjälpa E att klä på sig när det hände. Jag var på bottenvåningen när jag hör E säga "Varför gör du så, pappa. Kräker du?" Sprang genast upp. Trodde M mådde illa och kräktes på toaletten, men istället låg han halvvägs upp på E´s säng och krampade i hela kroppen. Saliven rann och efter några sekunder även blod eftersom han bitit hål i tungan. Ringde 112. Barnen skrek och grät. M var på väg ner på golvet och jag försökte hålla emot och få hans huvud på en kudde så att han inte skulle börja banka huvudet i golvet.

Under tiden jag pratade med SOS började anfallet klinga av. M var väldigt förvirrad och förstod inte vad jag sa. Kunde inte prata alls. Han låg ner en stund, men ville sedan absolut resa sig upp och när ambulansen kom satt han upp i sängen. Han förstod fortfarande inte vad någon sa. Efter lite olika kontroller åkte vi till akuten på KS.

Inne på KS togs de vanliga blodproverna, EKG m.m. När neurologen kom förstod M inte instruktionerna han fick när den neurologiska undersökningen skulle göras. T.ex. visste han inte hur man pekar på nästippen med vänster pekfinger. Det gjordes en akut CT-röntgen och efter mycket väntande fick vi veta att det inte är ett solklart återfall det handlar om, men svullnaden är större och det är den svullnaden som har gett anfallet. Det blir kortisonbehandling igen under en ganska lång tid förmodligen. Mina frågor om vad svullnaden beror på och om det inte är konstigt att svullnaden ökar när den borde vara borta kunde neurologen inte svara på. Han är inte specialiserad på neuroonkologi. Vi ska försöka få tag i M´s neurolog i morgon. Efter detta besked fick vi åka hem. Nu är M mycket bättre, han var tillbaka till nästan som förut ca 3 timmar efter anfallet.

Barnen hämtades av en vän till oss. Ringde henne direkt när jag ringt 112 och hon hann komma och nästan åka iväg med barnen innan ambulansen kom. Precis innan M fick anfallet hade en av A´s kompisars mamma ringt och bjudit med A till Gröna Lund så A skjutsades till den familjen. Vår vän som hämtade barnen skulle också åka till Grönan med sin familj så de tog med E dit. De har haft en jättebra dag där. Tror det var bra att de fick komma iväg och tänka på någonting annat. A hade varit ledsen en liten stund efter, men E lugnade sig genast.

Egentligen tycker jag inte det är anfallet i sig som är det otäckaste. Visst ser det obehagligt ut, men oron för att han kanske ska slå i huvudet om han ramlar eller ramlar ner för trappan är värre. Allra värst är förstås att vi inte vet varför han får värre och värre anfall. Är det bara en epilepsi han har fått efter allt som hänt? Punkt. Eller är det symptom på tumöraktiviet och växt? Hoppas MR-röntgen på fredag kan ge bättre svar.

Nu ikväll säger M att han sekunderna innan anfallet kände att någonting var på gång. Han stod vid E´s garderob och började dregla och kunde inte prata. Han skulle gå och lägga sig på sängen, men hann inte riktigt ända fram innan det kom. Han upplever att han bara tuppade av.

I morgon blir det jobb, skola och dagis som planerat förutom att jag ska åka med M till provtagning och sedan ska vi försöka få tag i hans läkare innan jag åker till jobbet. Nu ska jag sova...