onsdag 11 augusti 2010

Lugna dagar

Trots att jag jobbar känns det som lugna dagar. Det verkar som att jag blir ensam hemma ända tills på fredag. Har pratat med M ett par gånger om dagen. Han är fortfarande väldigt trött. Igår och idag har han mest legat och vilat. Hoppas han piggar på sig snart så att han får några bra dagar innan det är dags för nästa behandling. Den startar den 25/8. Barnen verkar tycka det är kul att vara i stugan med farmor och farfar och verkar inte längta hem. De åker båt, fiskar och badar. I morgon blir det Parken Zoo.

Själv har jag mest jobbat. Det går kanske lite bättre att jobba än före semestern. Kanske är det vetskapen om att jag snart är ledig igen och att jag sedan bara ska jobba 80% som gör det lite lättare. Förutom att jobba har jag bakat lite. Jag fyller snart år och tänkte att det kan vara kul att ha lite i frysen. Igår var jag och hälsade på en vän och pratade - och lyssnade - massor.

Har börjat fundera mer på det här med hur det ska funka rent praktiskt med allting här hemma nu när M är så trött. Känner att jag inte kan räkna med honom alls de närmaste månaderna. Pratade med en annan vän i förrgår och hon erbjöd sig att hämta A och E på fritids och dagis när hon hämtar sina egna barn en dag i veckan eller varannan vecka, vi får se. Förhoppningsvis kan vi hjälpas åt och hämta varandras barn på sikt.

M pratade med sin kontaktsjuksköterska igår. Hon berättade att efter röntgen den den 27/8 ska bilderna bedömas och diskuteras på en terapikonferens den 2/9. Efter det blir M kallad till läkarbesök.

2 kommentarer:

  1. Läste din blogg inatt och kan bara tacka för det du delar med dig. Jag har en mor med hjärntumör som hon har haft sedan ett år tillbaka. Känner igen dina känslor men ändå inte eftersom du talar om din man., Jag tycker att jag har det svårt med allt man måste ställa upp med, kontrollera med läkare, ifrågasätta medicinering men du har barn och din älskade att ta hand om.. eloge till dig! Tack även för att du skriver om detta! Jag har funderat på att sätta igång en hjäntumörcommunity precis som det finns i USA, det finns alldeles för lite forum och fakta för oss anhöriga i Sverige,,, skulle du kunna tänka dig att delta?
    Mvh
    jessika_eklund@hotmail.com

    SvaraRadera
  2. Har läst din blogg ett tag.

    Min mamma dog i tisdags, efter nästan ett år med hjärntumör.

    Det är fruktansvärt jobbigt att vara vid sidan om, jag kan inte ens tänka mig hur det måste vara att ha det så nära vardagen varje dag.

    Livet är orättvist!

    SvaraRadera