Bröllopsdag

Idag har jag och M varit gifta i 7 år. Vi vigdes i kyrkan i min hemby i Skåne, jag är både döpt och konfirmerad där. Vädret var perfekt, vi valde att gifta oss vid den här tiden på året eftersom vi tycker att det är nu det är som vackrast ute. Bröllopsresan gick till Singapore, Australien och Fiji. Ett minne för livet. Det blir inte så mycket firande idag. M är rätt trött och har ingen vidare aptit, men kanske lite god mat i helgen om det är bättre då. Nu är det ju bara 1 strålbehandling och 1 kapsel Temodal kvar att ta och det i morgon, sedan är det över för den här gången. Det tar emot att ta det där Temodalet. M vet att ca 1 timme efter att han tagit det känner han sig trött och hängig och det syns på honom. Han blir väldigt blek och ser konstig ut på ögonen. Nu har håret lossnat på flera ställen p.g.a. strålningen och på ytterligare några ställen var det rejält tunt, så nu är allt avrakat tills vidare. Får se när det börjar växa ut igen, det kan nog ta ett tag.

Det som har tillkommit idag, som förhoppningsvis är biverkningar av stålningen är domningar i höger arm och ben under några minuter. På det följer kraftiga talsvårigheter. Jag pratar med M när han sitter i taxin på väg till strålningen idag vid 9.30, då var det inga problem. Kl. 12.30 kommer han hem och ringer mig och kan i princip inte säga någonting rätt. Jag sitter och äter lunch och blir jätterädd. Kastar maten i soptunnan, går och stänger av datorn och åker hem. När jag kommer hem sover han. När jag väcker honom för att kolla hur han mår kan han fortfarande inte prata. Jag ringer kontaktsjuksköterska C och frågar om vi ska börja med kortison. Efter att C har pratat med dr. G blir det 8 kortison nu och 8 till i morgon bitti. M har läkartid i morgon kl. 13, då får vi diskutera detta mer. Redan 20 minuter efter att M har tagit kortisonet börjar talet bli bättre och i skrivande stund är det helt ok.

I går var en stor dag, E slutade äntligen med napp. Egentligen hade vi tänkt att han skulle ge napparna till tomten i julas, men han kändes inte alls mogen för det då så vi sköt upp det. På senare tid har han verkat vara mer redo, han frågar inte efter nappen lika ofta. Igår somnade han i bilen när vi åkte hem från ytterligare en av A´s uppvisningar och det gick bra utan napp för den hade vi glömt hemma. På eftermiddagen påtalade jag att det gick ju jättebra att somna utan napp. Vi har pratat tidigare om att vi kanske ska skicka napparna till tomten och nu tog jag upp det igen. Det gick han lätt med på. Vi samlade ihop alla nappar och la dem i ett kuvert. Han fick själv "skriva" "till Tomten" på kuvertet, sedan gick vi och la kuvertet i vår brevlåda så att tomten skulle kunna hämta det. Senare på eftermiddagen blev han ledsen och ville ha nappen. "Men det går ju inte, du har ju skickat dem till tomten". Han var väldigt ledsen över det en stund, ville gå ut och titta i brevlådan om de var kvar. Det var de ju inte eftersom jag hade flyttat på dem, jag misstänkte han han skulle vilja gå ut och kolla. Efter ett tag lugnade han ner sig, sedan har han inte varit alls ledsen. Han somnade snabbt i går kväll och det var inga problem när han vaknade i natt heller. Han verkade stolt över att han klarat sig utan napp hela natten och vi berömde honom massor såklart.

Mina föräldrar åkte hem efter A´s uppvisning igår så nu får vi klara oss själva igen :-).