Funderingar kring tumörerna

M har träffat en tjej på strålbehandlingen som är 24 år som har hjärntumör av grad III. Den upptäcktes första gången när hon var 20 år och nu har hon fått återfall. När hon fick den första gången sa läkarna att de tror att hon haft tumören sedan hon var 8 år. Vi funderade på om M också kan ha haft sin stora tumör väldigt länge. Direkt efter operationen sa kirurgen att han trodde den hade varit där några månader. Det som talar för det är att det var en rejäl svullnad runt tumören och det fanns inslag av blödningar. Så blir det om det växer snabbt. När vi var hos neurologen dr. S sa hon att de hade tagit bort allt grad IV och det nu var grad II kvar, vilket ju är positivt eftersom grad II inte är lika aggressivt och växer långsammare. Hon nämnde då att grad II kan man ha länge utan att man märker av det eftersom det växer så långsamt. I går tittar dr. P i provsvaret från undersökningen av tumören. Det finns ingen notering där om att M har haft tumören länge och det ska det göra i så fall. Det innebär ju i så fall kanske att det inte spelar någon större roll om det som är kvar "bara" är grad II, det växer ju till väldigt snabbt i allafall och blir snabbt elakare än så. Man vet inte vad man ska tro. Det är bara att hoppas att behandlingarna ger den effekt de ska ha och att effekten håller i sig.

Idag lämnar jag barnen på dagis, M vill komma iväg tidigt till strålningen så att han hinner vila innan han ska till jobbet en sväng på eftermiddagen. Ikväll har A uppvisning på sin gympa. Hon går på rytmisk gymnastik. Det är kul att se dem. De är fullt upptagna med att hålla ordning på, i det här fallet, hopprepet. En del är fullt upptagna med att kolla efter mamma och pappa i publiken.