Barnen får godispåsar, alltid lika kul att se hur lyckliga de blir för en påse godis. När kalaset är slut åker mina systersöner med sin farmor och farfar hem för att sova där, min syster och svåger ska gå på fest senare. A och E följer med mina föräldrar hem och vi stannar kvar några timmar till. Vi beställer grekisk mat från ett ställe i stan. Det är väldigt gott.
Söndag morgon är det dags för M att prova att ta Celebra. Han har ätit Valcyte i en vecka nu och inte fått några utslag så det verkar som om han tål Valcyte. Ett par timmar efter att han tagit Celebran börjar det klia på armarna och det blir rödare och rödare på bröstet och i ansiktet. Efter lunch åker vi hemåt igen och ganska snart känner M att det börjar klia ordentligt. Han är lite svullen i ansiktet också. Tar 6 kortison. Efter någon timme börjar kortisonet verka, men han är fortfarande röd och han har frossa. När vi kommer hem tar han 6 kortison till och då börjar det snart kännas mycket bättre. Vi har väl hoppats på att det inte är Celebran heller som M är allergisk mot, utan att utslagen förra gången berodde på någonting annat, men nu vet vi. Det blir ingen mer Celebra för M, vi får se när vi kommer tillbaka till neurologen efter strålbehandlingens slut om de kan hitta på någonting annat istället. Det finns kanske andra läkemedel som har samma funktion, men som M tål.
Annars går hemresan ganska bra. Det är långt att åka, ca 55 mil och det blir drygt för barnen. Jag tycker också att det är segt att åka hem när jag får köra hela vägen, men vi kommer hem i allafall. Katten har också kommit hem när vi kommer. Han har varit hos mina svärföräldrar över helgen och säkert haft det hur bra som helst. Svärmor älskar katter och har haft katt i nästan hela sitt liv. Han verkar ändå vara glad över att vara hemma och är väldigt kelig när vi kommer.
Söndag morgon är det dags för M att prova att ta Celebra. Han har ätit Valcyte i en vecka nu och inte fått några utslag så det verkar som om han tål Valcyte. Ett par timmar efter att han tagit Celebran börjar det klia på armarna och det blir rödare och rödare på bröstet och i ansiktet. Efter lunch åker vi hemåt igen och ganska snart känner M att det börjar klia ordentligt. Han är lite svullen i ansiktet också. Tar 6 kortison. Efter någon timme börjar kortisonet verka, men han är fortfarande röd och han har frossa. När vi kommer hem tar han 6 kortison till och då börjar det snart kännas mycket bättre. Vi har väl hoppats på att det inte är Celebran heller som M är allergisk mot, utan att utslagen förra gången berodde på någonting annat, men nu vet vi. Det blir ingen mer Celebra för M, vi får se när vi kommer tillbaka till neurologen efter strålbehandlingens slut om de kan hitta på någonting annat istället. Det finns kanske andra läkemedel som har samma funktion, men som M tål.
Annars går hemresan ganska bra. Det är långt att åka, ca 55 mil och det blir drygt för barnen. Jag tycker också att det är segt att åka hem när jag får köra hela vägen, men vi kommer hem i allafall. Katten har också kommit hem när vi kommer. Han har varit hos mina svärföräldrar över helgen och säkert haft det hur bra som helst. Svärmor älskar katter och har haft katt i nästan hela sitt liv. Han verkar ändå vara glad över att vara hemma och är väldigt kelig när vi kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar