En tung dag

Idag vaknar jag med den förbaskade huvudvärken jag haft varje dag de senaste dagarna. Tar både Ipren och Alvedon, men det hjälper inte alls. Det blir inte bättre av att jag bryter ihop och gråter i princip hela förmiddagen heller. Huvudet känns sprängfärdigt. Barnen blir säkert helt förskräckta, de har aldrig sett mig sådan, men jag kan inte hålla emot. Det här med M´s sjukdom känns alltför tungt att bära och det är inte alltid lätt att vara positiv. Den där paniken jag kände första veckan efter beskedet kommer tillbaka lite grann, den har hållt sig borta tills nu även om det har varit lite tyngre emellanåt.

M har varit trött i dag också, jag blir genast orolig och undrar om det är förkylningen, allergin, dålig sömn eller att tumörerna börjar göra sig påminda igen som det beror på. Han ligger och vilar på soffan på förmiddagen och efter lunch går han upp i sovrummet och sover i 2 timmar. Sedan känner han sig mycket bättre. Vi tycker att utslagen kanske möjligen har blivit lite mindre röda. Funderar på om det verkligen är medicinen. Kom på igår att jag faktiskt bytte tvättmedel när han låg på sjukhuset och ser att utslagen sitter precis under t-shirten och kalsongerna. Byxorna är tvättade i gamla tvättmedlet så det kan förklara varför han inte har utslag på benen. Vi får se hur det här utvecklar sig helt enkelt. Vi hoppas såklart att det är tvättmedlet så att han kan fortsätta ta medicinerna även om han aldrig har reagerat på något tvättmedel tidigare.

Idag skulle vi åkt och gratulera svärfar som fyller år, men vi ringer och säger att vi inte kan komma eftersom vi båda känner oss hängiga. Jag har känt ända sedan det bestämdes att det blir lite för mycket för mig, jag behöver lugn och ro. Lite dåligt samvete får jag ändå, svärmor och svärfar har ställt upp mycket för oss, men idag kan vi inte göra på något annat sätt.

M går iväg och köper kaffe, den har varit slut sedan igår. När jag har druckit en kopp känns huvudvärken bättre. Det föll mig inte in att denna hemska huvudvärk kanske är koffeinabstinens.

Läser mailen och ser att jag fått mail från en bloggläsare som förlorade sin pappa i samma sjukdom som M har. Trots att det inte gick så bra för pappan känns det ändå bra att ha fått kontakt med någon som har varit i samma situation som jag är i.

Ikväll blir det mat från McDonalds. Jag har inte orkat åka iväg och storhandla som jag tänkt göra idag, i morgon kanske. Barnen lär bli nöjda med maten idag i allafall.