Läkarbesök på KS

Torsdagen den 1/4 åker vi sjukresa till sjukhuset för att M har tid hos dr. G på Radiumhemmet. Vi kommer fram tidigt så vi sätter oss i kafeterian och äter en glass medan vi väntar. Dr. G är såklart sen så vi sitter en stund i väntrummet också. Funderar på vad de andra personerna i väntrummet har för slags cancer. Det är särskilt en yngre kille som jag funderar på. Han verkar på något sätt pigg, men ser ändå sjuk ut. Han märker säkert att jag sneglar, han sneglar också. Det är inte några fler yngre personer än han, jag och M i väntrummet så han kanske undrar samma sak som jag fast omvänt.

30 minuter försenad kommer dr. G och hämtar oss. Precis innan jag hinner stänga av mobilen ringer försäkringskassan och säger att de behöver ett sjukintyg av mig. "Det borde ha kommit för länge sedan" säger jag. "Min chef skulle skicka in det". Vilket hon skulle. Säger att jag ska kolla upp det och stänger av mobilen. Dr. G berättar om hur strålbehandlingen går till och att Temodaltabletten (cellgift) ska tas 1 timme före strålningen. Temodal förhöjer tydligen effekten av strålningen. Han skriver ut Temodal och Primperan mot illamående. Jag frågar om Zofran, vilket jag har hört funkar bättre mot illamående, men han menar på att om man ska ta Zofran varje dag i 6 veckor blir man tvärförstoppad och Primperan brukar funka bra. Jag nöjer mig med det svaret.

Det är 4 regler man måste följa när man går på strålbehandling.
1. Blodprovstagning varje måndag.
2. Ingen alkohol eller cigaretter.
3. Inte flyga p.g.a. att hjärnan kan svullna upp.
4. Inte utsätta sig för höga temperaturer upp till 1 år efter strålbehandling. Hatt med brätte ska användas.

Inte några regler som är särskilt svåra att följa. Vi frågar när nästa röntgen blir för att kontrollera att behandlingen ger resultat. Det blir ca 2 månader efter strålbehandlingens slut. Detta infaller i slutet av juli så det kanske snarare blir i augusti som det blir röntgen. Nästa fråga rör de akneliknande utslag i ansikte och på överkroppen M fick direkt när han började ta Celebra och Valcyte. Dr. G tror att det är Valcyten som gör detta, men det är ingenting farligt. Valcyte och Celebra ska M äta åtminstone tills all strål- och cytostatikabehandling är avklarad d.v.s. till december ungefär. Därefter gör man en ny utvärdering. Kortisonet ska han trappa ut enligt tidigare instruktion från neurologen. Vi frågar även om bilkörning. Nu är det ok säger dr. G, men under strålbehandlingen avråder han i från det eftersom man kan bli trött och reaktionsförmågan blir sämre.

M är intresserad av statistik och överlevnad. Dr. G kan inte riktigt ge någon uppdaterad statistik. Det har hänt en hel del på området de senaste åren med nya behandlingar o.s.v. Egentligen är det väl ointressant. M menar att han kommer att klara det här oavsett hur många som har klarat det innan, om det är 1% ska han vara den procenten. De siffror vi har sett i vårdprogrammet säger att av yngre patienter lever 25% efter 5 år. Detta var innan man började använda Valcyte och Celebra så det kanske är något bättre nu. Dr. G tror inte att tumörerna helt kommer att försvinna av behandlingen, målet är att få dem att bli inaktiva och inte växa mer. Eventuellt kommer de att minska något i storlek.

Dr. G gör en neurologisk undersökning av M, vilken går bra. Operationssåret ser också bra ut.

Efter läkarbesöket går vi till apoteket och hämtar ut Temodal och Primperan. Temodalet är svindyrt. Återigen tur att man bor i Sverige och har högkostnadsskydd. Vi räkar ut att M nu har hämtat ut läkemedel för 84500 kr totalt. Det är svårt att förstå hur läkemedel kan vara så dyrt.

När vi kommer hem ringer jag chefen och frågar om hon verkligen har skickat in sjukintygen till försäkringskassan. Det har hon inte, hon har skickat dem till personal som ska skicka dem vidare. Ringer personal och de säger att de inte skickar vidare sjukintyg. Pratar med den person på personal som har hand om sjukskrivningarna. Hon letar fram mina sjukintyg och lovar att skicka in dem till försäkringskassan. Det mesta som har strulat med sjukskrivningen har gjort det p.g.a. att jag har fått fel information om hur man ska göra.

Jag känner mig irriterad och spänd hela dagen, vilket går ut över M och barnen. Känns jättetråkigt. När barnen lagt sig kommer tårarna, sedan känns det bättre. Ibland måste man bara lätta på trycket.