Operationsdagen

Måndagen den 8/3, 5 dagar efter att vi fått beskedet, skulle M alltså opereras kl. 8. Själv gick jag upp med barnen och med hjälp av min mamma gjorde vi dem i ordning. Strax efter kl. 7 ringde M. Han kände sig lugn, det var inga problem. Vi fick avsluta samtalet när kirurgen kom för att prata med M.

Efter att vi lämnat barnen på dagis åkte vi till min husläkarmottagning för att träffa en läkare för att jag skulle bli sjukskriven. Läkaren var lite försenad och jag tyckte det var väldigt påfrestande att vänta. Fick gå omkring i väntrummet och titta på allt möjligt för att inte börja gråta. När jag väl kom in till läkaren brast jag genast i gråt och han blev lite chockad. Vi pratade om allt möjligt. Han sjukskrev mig i 2 veckor och ordnade en tid till en psykolog redan kl. 10 samma dag. Åkte hem och åt frukost och grät ännu mer och sedan åkte jag tillbaka för att träffa psykologen. Grät där också. Hon pratade om skillnaden mellan känslor och tankar. Man kan välja sina tankar och känslorna kommer som en reaktion på tankarna. Fick ett par tider till inbokade med henne. Åkte hem och vilade lite innan det var dags att åka och hälsa på M.

Ringde vid 13.30 och kollade hur det gått för M. Pratade med en riktig bitch till sjuksköterska. M var klar på operation, men hade inte kommit upp på avdelningen ännu. Hon verkade inte tycka att jag skulle komma och hälsa på alls idag. Det var så jobbigt för hjärnan att få besök när man har narkos kvar i kroppen. Det fattar jag också, jag hade inte tänkt sitta där och babbla. En del människor har verkligen varit alldeles för länge på sina jobb och glömt vad det är de handskas med.

Åkte upp till sjukhuset ändå. Vid 14.15 ringde det på min mobil, det var en annan sjuksköterska som berättade att M hade kommit upp till övervakningsrummet på avdelningen. Hon undrade om jag skulle komma in för kirurgen skulle i så fall komma och prata med mig. När jag kom gick jag in till M. Han sov mest hela tiden, men tittade upp på mig ibland. Efter en stund skulle han iväg på kontrollröntgen och då kom också kirurgen. Han berättade om operationen som han var väldigt nöjd med. Allt hade gått bra. Han visade också röntgenbilder. Den stora tumören såg precis ut som de röngenbilder jag sett på internet på Glioblastom. Han hade tagit bort så mycket de kunde. Tydligen är det svårt att se var skillnaden mellan hjärna och tumör går och tumören satt på att känsligt ställe. Den lilla tumören hade de inte opererat. Nu får vi vänta 10-14 dagar på resultatet av den mikroskopiska undersökningen av tumören. Efter ett par timmar åkte jag hem och åt middag med barnen och mamma. Ringde lite senare på kvällen till avdelningen och frågade hur det var med M. Då hade han ätit en smörgås och druckit lite Proviva.