Sushi och massage

Sover riktigt bra i natt på min lugnande tablett. Skönt att inte ha bomull i huvudet idag och kunna tänka lite mer klart. M mår bra så han lämnar barnen på dagis. Jag kommer iväg till jobbet hyfsat tidigt. På lunchen träffar jag två gamla kollegor som jag inte har träffat på länge. Vi jobbar fortfarande på samma företag allihop, men på olika ställen. Vi går och äter sushi och pratar och har trevligt . Det är så gott med sushi! Efter att vi har ätit och uppdaterat varandra på vad som hänt sedan sist (det är en hel del) går jag tillbaka upp på kontoret och jobbar en stund till. På eftermiddagen har jag bokat tid för massage, tänker prova om det hjälper mot huvudvärken som kommer så ofta. Det är väldigt skönt med massage och efteråt är jag helt slut. Åker hem och kommer hem precis samtidigt som M och barnen kommer hem från dagis. Inget illamående i sikte idag tack och lov.

På eftermiddagen pratar M med en kollega, H, i telefon. H har också Glioblastom. Han fick diagnosen redan år 2000 när han var 32 år. Hans tumör sitter långt in och går inte att operera, de har bara tagit ett prov på den. Efter diagnosen fick han strålning (enbart) och sedan cellgift. Det var den behandling man fick då. H tålde inte cellgiftet så han fick ta lägre doser i 1,5 år istället för höga doser i korta kurer, men tumören har inte växt någonting sedan 2000 så det funkade ju väldigt bra ändå.

A är lite bråkig just nu tycker jag. Hon retar E och skriker och gapar. Vet inte om det är reaktion på M´s sjukdom eller om det tillhör åldern. 6-årsåldern är lilla tonåren har jag hört. Det är en smula jobbigt, särskilt när man själv är trött och inte har det bästa tålamodet.

Om en stund ska jag åka och hämta min mamma vid tåget från Skåne, hon ska stanna över helgen, sedan blir det sova med en gång, är SÅ trött nu trots min goda nattsömn. Funderar på om det verkligen är normalt att känna sig så som jag gör i den här situationen. Överreagerar jag? Är väldigt trött och okoncentrerad och har ofta huvudvärk. Tänker väldigt mycket på sjukdomen. För det mesta kan jag fungera någorlunda normalt, tycker det märks mest på jobbet att jag inte är som förut.