Strålning, cellgifter och illamående

På morgonen är det drop-in frukost på A´s dagis. Jag lämnar E och ansluter sedan till A och M. Det är trevligt att vara på dagis lite längre och gå omkring och titta på vad A har gjort. Det är inte så ofta man gör det. En pappa till en flicka som går på A´s dagis är där och äter frukost med sin dotter. Han förlorade sin fru i cancer i december. En annan familj där mamman nyss har fått bröstcancer är också där. De vet vad som hänt oss. Det känns lite konstigt att det är så många som är drabbade av cancer där just då. Man känner faktiskt någon slags samhörighet på något sätt. Efter frukosten åker jag till jobbet och jobbar några timmar.

M får äntligen kontakt med dr. S och hon är på dr. G´s linje angående Valcyte, Celebra och eventuellt kortison.

På eftermiddagen åker vi in till strålbehandlingen på KS. M tar två Primperan när vi åker, 13:30. Vi är ganska tidiga, stålningen är först 15:30, så vi går och lämnar prover på provtagningen som det är tänkt och jag tar en fika. M får inte äta någonting 1 timme före Temodal och 1 timme efter. Vid 14:30 tar M sin första kapsel Temodal. Vi går en promenad och går sedan till rum 5 som M ska få sin behandling i. Det verkar lite kaosartat där idag och mycket att göra. Flera har väntat väldigt länge på sin behandling. Det är drop-in tider så det är bara första gången man har en bestämd tid. M får komma in 15:30 som det är sagt, han har ju tagit Temodalet en timme innan. Den information som man brukar få innan strålningen hinns inte med utan det tas efteråt, men det är ok, det är information vi har fått tidigare. M mår bra och tycker det är skönt att första behandlingen är över, han har nog varit lite nervös ändå. Han mår inte illa av Temodalet heller. Vi åker hem till barnen och svärmor som har hämtat på dagis idag.

När vi sitter och äter middag säger M att det går lite trögare än vanligt att äta. Efter några minuter ber han om en Primperan till, men han hinner knappt svälja den innan allt kommer upp igen. Efter att han kräkts tar han en Primperan till. Efter en halvtimme äter han lite mat. Även detta kommer upp efter ytterligare en halvtimme. Sedan kräks han två gånger till. Jag ringer till onkologjouren, avd. P51 på KS och frågar hur många Primperan man kan ta egentligen. Pratar med en sjuksköterska där som är väldigt trevlig och hjälpsam. Medan jag pratar med henne kräks M igen, han får inte ens behålla lite vatten. Efter att sjuksköterskan diskuterat med jourhavande läkare säger hon att M ska prova att ta 2 Primperan och 8 kortisontabletter. När jag säger att dr. S och dr. G inte tycker M ska ta kortison vill hon kolla med läkaren igen. Till slut blir rådet 2 Primperan nu och 2 till under natten. Inga kortison. Om det inte funkar vill hon att vi ringer igen. I skrivande stund, 40 minuter efter de senaste Primperanen har det inte hänt någonting. I morgon ska jag ringa mottagningen och höra hur vi ska göra framöver.