Före beskedet

Ska försöka skriva ner det som hände innan jag följde med M till akuten den 3/3 2010 och fick beskedet att han har en stor hjärntumör på vänster sida.

Den 27/1 2010 berättade M att han hade varit med om någonting konstigt när han satt och läste nyheterna på nätet på lunchen. Han kunde under ett par minuter inte förstå vad han läste. Jag kunde inte riktigt förstå vad han menade eller om jag fattade detta rätt men tyckte naturligtvis det var konstigt och blev lite orolig. Under torsdagen inträffade det en gång på jobbet och en gång hemma att han inte kunde få fram ett enda ord. Han var medveten om allt runt omkring sig och vad andra sa, men under ett par minuter var han helt enkelt stum och kunde inte formulera ord. Vi funderade på vad detta kunde vara. M hade under en period haft ont i höger armbåge och hade, när dessa episoder av talbortfall inträffade, ätit Ipren under några dagar. Jag läste i FASS och såg att det fanns en sällsynt biverkan av Ipren som var konfusion. Vi tänkte att detta kanske var någon form av konfusion. M slutade med Ipren. Efter att han slutat fick han ytterligare ett par talbortfall, sedan försvann det. Jag tänkte på hjärntumör, men M hade inte haft ont i huvudet t.ex. vilket är ett väldigt vanligt symptom på hjärntumör. Eftersom episoderna försvann släppte jag den tanken. Under februari klagade M ibland på att han hade svårt att hitta ord. Detta var ingenting jag märkte av. Själv har jag ofta svårt att hitta ord och säger fel ord så jag tyckte inte det var någonting konstigt.

Den 26/2 var M ledig och hemma med barnen. När jag kom hem tyckte jag han såg så mosig ut och det sa jag till honom. Han tyckte själv att han kände sig lite mosig. Lördagen den 27/2 fick jag sovmorgon och sedan åkte M och handlade mat. Det tog två timmar, vilket i och för sig inte är ovanligt. När han kom hem började jag märka att en hel del varor saknades och när jag skulle gå och fråga honom om någonting satt han på toaletten och kräktes. Han sa ingenting till mig då om att han mådde dåligt eller att han känt sig konstig när han var och handlade. Illamåendet kom helt plötsligt sa han. Efter toalettbesöket gick han och la sig och sov 3 timmar. Drack lite vatten, kräktes igen. Sedan sov han mycket av resten av dagen, vilket inte var så konstigt om det var magsjuka, som vi trodde. Han repade sig snabbt och på söndagen den 28/2 var det mycket bättre. M kände sig lite seg, men var ute och skottade lite snö och åt som vanligt.

I efterhand har han berättat att han efter en stund i affären hade börjat må dåligt och hade svårt att läsa på lappen. Tappade lappen och hittade den inte förrän han kom hem.

Måndagen den 1/3 verkade han konstig i telefon när jag pratade med honom på jobbet. Han hittade inte ord och sa fel ord. När han kom hem på kvällen la han sig på soffan, sedan sov han i princip hela tiden tills tisdag morgon. Åkte till jobbet som vanligt, talet var något bättre, men inte bra. Han var trött på tisdagkvällen också, men mer vaken. Vi bestämde att vi skulle ringa vår husläkarmottagning direkt på onsdag morgon och kolla upp detta. Jag erbjöd mig att följa med, men det tyckte han inte var nödvändigt. Han skulle skriva en lapp för att få med allt om han nu inte kunde uttrycka sig ordentligt. Det var då jag märkte att han inte kunde skriva. Det han skrev var väldigt felstavat och svårt att förstå. Då insåg jag att detta var någonting allvarligt. Ändå håller man de värsta tankarna i från sig. Det kanske är någon infektion som satt sig i hjärnan? Borrelia?