Dagarna efter operationen

När vi lämnat A på hennes dagis på morgonen den 9/3 och gått vidare till E´s dagis för att lämna honom hade A berättat högt i kapprummet för alla som ville höra på att hennes pappa har två tumörer i hjärnan. De föräldrar som hörde tittade chockat på A´s dagisfröken, bl.a. en pappa vars dotter umgås mycket med A. Han hade inte hört vad som hänt. Barnen tar detta ganska bra än så länge. A är bekymrad över att pappa kanske inte kan vara hemma på hennes kalas den 20/3.

Idag känns det lite bättre för mig, gråter inte lika mycket. Besöket hos psykologen igår gjorde gott. Skönt att bolla med någon annan som inte är känslomässigt involverad i detta.

Ringer till avdelningen där M ligger inlagd på fm och frågar hur det är med honom. Sjuksköterskan erbjuder sig att gå in med telefonen till M och jag vill förstås jättegärna prata med honom. Han verkar mycket piggare och mår bra. Har inte ont heller. Han får snart komma in på en vanlig sal igen.

När jag kommer fram till sjukhuset strax före besökstiden och febrilt letar efter en parkering ringer M och berättar att arbetsterapeuten ska komma och hämta honom kl. 13 och ta honom till en annan våning för ett test inför hemgång. Jag kommer in på avdelningen precis när M står utanför salen med arbetsterapeuten. Han ser lite mosig ut, men jag tycker det är fantastiskt att man kan vara uppe och gå dagen efter en så stor operation. Det visar sig på testet att M fortfarande har lite lätt afasi. Det är ingenting jag märker av särskilt mycket. Det var mycket värre före operationen.

Jag stannar hos M nästan hela besökstiden. Hans föräldrar kommer också upp ett par timmar.

Onsdagen den 10/3 träffar jag kollegorna på lunch. Tänkte gå på stan lite innan, men orkade i princip ingenting, blev väldigt trött snabbt. Efter lunchen åkte jag till sjukhuset igen. Får reda på att läkaren har bedömt att M är i behov av rehab p.g.a. sin afasi och att han ska flyttas till Stockholms sjukhem torsdag fm. Känns otroligt tungt, vi hade hoppats att han skulle få komma hem. Svärföräldrarna och M´s bror kommer upp på besök. Jag åker hem tidigare för att åka med A på hennes gympa. Mamma och E följer också med. Det känns otroligt jobbigt att vara på gympan idag. Jag är trött och irriterad och låter det gå ut över barnen, det känns naturligtvis inte alls bra. Måste försöka vila mer för att det inte ska bli så.