Fixering

Onsdagen den 17/3 lämnar svärmor på dagis och vi åker tillbaka till Stockholms sjukhem för att M ska träffa logopeden för en sista träning samt bli utskriven. Logopedträningen kommer att fortsätta här hemma i stan så länge det behövs. En sjukgymnast har också bedömt M under tiden på sjukhemmet eftersom kirurgen tyckte att han kanske kände en liten försvagning i höger sida efter operationen. Den försvagningen gav i så fall med sig snabbt för det är inget problem nu. Vi utskrivningen får M bl.a. göra en bedömning från 1 till 100 hur han mår. Han tycker han mår jättebra och bedömer att han är på 95. När M och läkaren har pratat färdit är läkaren väldigt positiv och tycker att M verkligen har rätt inställning till allt detta.

På kvällen åker jag med A till hennes gympa. Det går bättre för mig den här gången, jag är lite piggare. A´s energi tar slut efter en stund och hon sitter i mitt knä ett tag. När vi kommer hem bryter hon ihop, vet inte riktigt vad det är. Kanske en reaktion på allt som hänt. Det går över när jag är lugn och tar mig tid med henne. Hon flätar mitt hår och äter en risifrutti, sedan är det bra.

Torsdagen den 18/3 åker vi till strålningsavdelningen på KS efter lunch för att de ska tillverka den mask och nackkudde M ska ha under strålningen. Jag får vara med och titta på. Det är intressant och M vill att jag ska ta några bilder. Masken tillverkas i någon form av vax eller plast som först ligger i varmt vatten för att bli mjuk och sedan läggs över M´s ansikte. Bara näsan sticker ut. Masken skruvas fast i bordet och stelnar när den svalnar. Nackkudden vet jag inte riktigt vad den görs av. Killen som gör den pumpar och knådar och grejjar länge innan han är nöjd. Sedan kör de M i datortomografen med masken på.

När detta är klart åker vi hem. Svärmor har hämtat på dagis så barnen är hemma när vi kommer hem. Det är grymt skönt att få åka sjukresa. Jag tror inte jag är så lämplig att köra bil just nu när allt är så rörigt. Blir väldigt lätt stressad och är okoncentrerad.