Jag blir glatt överraskad av hur bra allting funkar med M´s vård. Kontaktsjuksköterskan hörde av sig efter att vi fått diagnosen och kollade om vi hade några frågor. Kallelser till läkare och sjuksköterska på Radiumhemmet kom som de skulle. I förra veckan hörde kuratorn på neurokirurgen av sig och M bokade ett samtal med henne till i tisdags. Han åkte själv dit på fm. Jag åkte ner på stan och uträttade lite ärenden. Bl.a. gick jag till biblioteket och lämnade tillbaka några böcker. Lånade två nya. En som heter "Livet kan inte vänta" som handlar om tre tjejer med obotlig cancer. Två med bröstcancer och en med malignt melanom. Alla tre är döda nu, men det var ändå en väldigt bra bok att läsa. Den andra boken heter "...och jag vill leva". Den handlar om en ung tjej som fick hjärntumör. Den har jag inte hunnit läsa så mycket i ännu.
Åkte till Willys och handlade mat och sedan hem. Harde ont i huvudet/nacken hela tisdagen. Beror antagligen på förkylningen som inte vill släppa. Hade fortfarande ont igår, men det släppte lite efter en Ipren, ett par Alvedon och nässpray, idag känns det bättre. Värken i pannan beror nog på bihålorna tror jag.
A frågar på nytt om pappa ska dö. Vi svarar att vi inte vet, man kan dö av den här sjukdomen, men att vi hoppas att det inte blir så. Vi vill absolut inte ljuga och säga att M kommer att fixa det här när vi inte vet. När vi har pratat om detta en stund och A gråter säger E: "Ska pappa försvinna eller?" Undrar hur mycket han förstår egentligen. A återkommer till ämnet både tisdag och onsdag. Hon frågar om pappa har cancer, vilken typ av cancer m.m. Hon säger att hon ska trolla bort alla tumörer från jorden.
M har beställt en bok från Hjärntumörföreningen som heter "Maligna gliom". Den är riktigt bra. Vi läser den båda och ger en bok till svärfar som kommer förbi. Vi ska ge en till mina föräldrar också.
Jag känner mig mogen att återuppta de promenader jag och en kompis har tagit hela hösten och vintern. De har legat nere några veckor. Igår kom vi ut och det var väldigt skönt. När jag kommer tillbaka och går upp för uppfarten tänker jag på hur det är hemma. Tänk om någonting har hänt M. Tankarna snurrar kring kramper o.s.v. Naturligtvis har ingenting hänt, men när M tar av sig tröjan på kvällen är han alldeles rödflammig av någon sorts utslag på överkroppen. Vet inte vad detta kan bero på. Hoppas det inte är medicinerna han har blivit allergisk mot. De behöver han så väl. Utslagen är oförändrade idag. I morgon har M tid hos kontaktsjuksköterskan på Radiumhemmet då ska vi fråga vad hon tror.
Idag var M hos logopeden igen, jag gjorde lite ärenden på stan under tiden. På em åkte M och hälsade på på sitt jobb. När jag hämtade barnen följde vi med en annan familj hem en stund. Deras barn går på samma avdelningar som våra och om det funkar kanske vi kan börja hjälpas åt att hämta ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Maria,
SvaraRaderaTack för en bra blogg! Samtidigt önskar jag att ni skulle slippa vara med om detta! Livet tar oväntade vändningar. Min pappa fick smma diagnos i november och avled tyvärr på alla hjärtans dag. Känner igen paniken och magproblem, söknadet på internet. Hoppas allt kommer gå bra, och att din man lever tills han är 100. Jag svarar gärna på frågor och funderingar om du vill prata med någon i liknade sits.
Tack för din kommentar. Jag vill gärna höra om din pappas sjukdom, du kan väl berätta hur det var och vad han fick för behandling. Maila gärna mig på: anhorighjarntumor@hotmail.com
SvaraRadera