En lite bättre dag

Idag har jag faktiskt inte någon huvudvärk, det är första dagen på ganska länge. Jätteskönt. M mår också bättre. Han är inte så trött idag och de röda utslagen är ytterligare lite mindre röda och har nästan försvunnit på bröstet. Lite mer i ansiktet och på armarna är det. Det innebär att det förmodligen är någon av medicinerna som har orsakat utslagen och inte tvättmedlet. I morgon ska M ringa till dr. S som har skrivit ut dessa mediciner och höra hur hon ser på det här. Målet är att komma igång med dem igen så fort som möjligt.

På förmiddagen försöker jag ligga kvar i sängen lite längre när M går upp med E. E vaknade 05:30, då hade jag sovit i 5 1/2 timme med ett avbrott. När jag ger upp om att han ska somna om är klockan 07:20. Det blir dock inte så mycket av med den extra sömnen. Barnen är på krigsstigen så det är ett himla liv och pip nere i köket. Det hjälper inte att jag har öronproppar. Efter frukost och dusch åker jag till Willys och handlar mat för veckan.

Efter lunch vilar M en stund och jag och A surfade på internet och spelade bolibompa spel. När E vaknar går vi ut. Äter mellis ute, det är jätteskönt på baksidan av huset i solen . M joggar lite försiktigt en runda innan middagen, det går ganska bra. Han får lite ont i vänster bröst lite högre upp mot nyckelbenet, det går över när han slutar springa. Hoppas det inte är någonting att bry sig om.

I morgon ska jag försöka börja jobba, vet inte hur det kommer att gå. Hur som helst kommer jag att vara borta en del för att följa med M på läkarbesök m.m. Vi pratar om vad M ska säga till dr. S i morgon när han ringer och vi skriver ner det på en lapp. M ska lämna barnen på dagis och sedan ringa direkt. Vi pratar mycket om sjukdomen som vi alltid gör. M är lite sammanbiten idag, kanske för att strål- och cellgiftsbehandling börjar på tisdag. Han gråter och säger att han har svårt att förstå att han är så sjuk som han är. Han känner ju sig frisk. Han tycker också att det är jobbigt att jag och barnen ska behöva gå igenom detta. Jag känner likadant fast åt andra hållet. Det gör mig så ont att han och barnen ska behöva gå igenom detta. För min egen del känns det förstås också otroligt jobbigt, men hellre att jag mår dåligt än de andra i familjen.

A frågar mig när vi är ute idag vad som händer om man planterar en sten. Inte så mycket, säger jag, stenar växer inte. Ifall pappa dör kanske det växer upp en likadan pappa - utan sår i huvudet som man kan ha i reserv , säger hon då. Hon frågar också M idag om man kan få en ny pappa om ens pappa dör. M säger att det kan man inte. Senare frågar hon mig om jag kommer att skaffa en ny man om pappa dör. Jag säger att jag inte ens kan tänka på det nu. Jag hoppas att M ska vara kvar här hos oss. Vi får se då. Hon frågar väldigt avancerade frågor för att vara 6 år, men det är bra att hon vågar fråga om allting tycker jag.

Nu ligger barnen i sina sängar och ska jag snart ta en promenad med min kompis. Det ska bli skönt att komma ut en sväng.