Dagen när vi fick beskedet

Direkt kl 7 på morgonen den 3/3 ringde M till vår husläkarmottagning för att fråga hur vi skulle göra med det här. Jag fick ta över luren eftersom M inte kunde uttrycka sig ordentligt. Sjuksköterskan hänvisade oss direkt till akuten eftersom hon också tyckte detta lät allvarligt. Vi lämnade barnen på dagis, sedan åkte vi direkt till akutmottagningen. När vi väntade på att få komma in och träffa läkaren, vilket inte tog särskilt lång tid, grät jag. Detta kändes inte alls bra och jag var orolig. En sjuksköterska kom först och pratade med oss. Tror hon tog blodtyck och puls på M också. Läkaren kom in och hälsade. Hon sa till mig ”du ser väldigt ledsen ut”. ”Ja, vi är väldigt oroliga” sa jag. Efter att läkaren fått berättat för sig hela historien sa hon att de skulle ta en del blodprover på M, sedan skulle det troligtvis bli röntgen, CT skalle. Hon skulle diskutera detta med en mer erfaren kollega. När hon gått kom sjuksköterskan in igen och tog blodproverna och sa att M skulle röntgas så fort som möjligt. Tror klockan var ca 10 när vi fick gå upp till röntgen. Efter röntgen kom vi ner till akuten igen och medan vi satt och väntade på läkaren fick M någon slags anfall. Inte kramper, men om jag förstod det rätt domnade höger hand bort och det kändes konstigt i munnen. Detta varade 1-2 minuter. Sedan kom läkaren och vi berättade om detta. Det hade hänt på måndagen också berättade M då. Läkaren sa sedan ungefär: ”Alla prover var bra, men vi har hittat en tumör”. Fast jag någonstans hade förstått att det kunde handla om en tumör sköljde ändå chocken igenom mig och jag bara tittade på M. M började genast gråta, han hade inte haft en tanke på tumör. Läkaren lämnade oss en stund och vi höll om varandra. Sjuksköterskan kom in igen och gav M kortisonsprutor för att minska svullnaden runt tumören och därmed symptomen på den. Hon berättade inte varför han fick kortison, men jag visste varför man ger det så jag berättade detta för M. M förstod nog inte riktigt allvaret, han pratade om att vi skulle åka hem när detta var klart o.s.v. men jag sa att ”du kommer nog inte hem idag”.

M skulle få göra en magnetröntgen också lite senare, men vi gick ut från akuten ett tag och försökt får tag i våra föräldrar och min syster. Vi fick tag i min pappa, svärmor och min svåger och berättade vad som hade hänt. Alla blev förstås jättechockade. Sedan gick vi tillbaka in på akuten och fick efter en stund gå upp till röntgen igen. Denna röntgenundersökning tog ca 30 minuter. Under tiden satt jag utanför och grät. Pratade med mamma och syrran i telefon som nu hade nåtts av nyheten. Ringde även jobbet och berättade att jag inte skulle komma på ett tag. Mamma sa att hon och pappa skulle ta ledigt och åka upp till oss, det är 55 mil, under torsdagen. Det kändes väldigt skönt att de skulle komma.

När M var klar på röntgen åkte vi ner till akuten igen. Efter en stund fick vi komma till en medicin/strokeavdelning där M skulle bli inlagd. Rummet han skulle få var inte klart så vi satt i ett dagrum och väntade. Fick lunch, men jag fick inte i mig någonting. M åt med god aptit. Ringde lite fler samtal. En läkare kom in och pratade med oss. Röntgenbilderna hade gått iväg till Neurokirugen på Karolinska sjukhuset i Solna och de sa att det gick att operera. De skulle ha en terapirond nästa dag och diskutera mera. Jag tyckte det kändes positivt att det gick att operera, man hör ju om tumörer som sitter så illa till att det inte går. Pratade med läkaren om att det kanske var en godartad tumör, men det trodde hon inte eftersom godartade hjärntumörer ofta ser ut på ett speciellt sätt på röntgen. Pappa ringde vid 15 och sa att de var på väg. Jätteskönt! Vid 15.30 kom svärmor och jag åkte och hämtade barnen på dagis. Åkte hem med dem och gav dem middag o.s.v. Jag hade verkligen ingen aptit, men fick i mig lite. Pysslade och fixade febrilt hemma för att inte tänka för mycket och bryta ihop inför barnen. Svärmor kom från sjukhuset en sväng vid 19-tiden och stannade tills mina föräldrar kom vid 20.30. Pratade med M i telefon, kortisonet verkade givit effekt för talet är något bättre. Konstigt nog somnar jag hyfsat lätt. Är väl totalt utmattad av allt som hänt.