Torsdag 4/3 och Fredag 5/3

Dagen efter att M blivit inlagd låg han på ett enkelrum på en medicin/strokeavdelning. Ganska deprimerande miljö. De flesta andra på avdelningen var äldre förvirrade patienter. Jag kom dit för att vara med på ronden på fm, vi höll oss mest på rummet, det var inte så lockande att gå ut och sätta sig i ett dagrum. Den 4/3 fyllde M 37 år, vilket sätt att fira sin födelsedag! När ronden kom hade doktorn inte så mycket mer att säga än att operationen troligtvis blir i början av nästa vecka och att hon inte såg någon anledning till att M skulle vara kvar på avdelningen fram till operation. Jätteskönt om han får komma hem tyckte vi. Medicineringen kan vi ju sköta hemma. Det var då 8 kortisontabletter morgon och kväll och en omeprazol på morgonen. Kortisonet för att minska svullnaden runt tumören och omeprazolen för att minska risken för sura uppstötningar av kortisonet.

Efter ronden åkte jag och hämtade M´s presenter och tog en tur på stan för att fixa fler presenter, fika, en anteckningsbok och penna till M. Han fick ett nytt duntäcke och inneskor av mig och barnen. På em kom min pappa och vår dotter med tårta som min mamma gjort. Mamma och sonen fick stanna hemma eftersom sonen hade lite feber. Vi satt på M´s rum och fikade, sedan gick vi en sväng till apoteket. M hade en rullstol som de ville att han skulle åka i av någon anledning. A (dottern) satt i hans knä och åkte med.

Senare på em kom läkaren igen och berättade att läkarna på neurokirurgen inte tyckte att M skulle hem utan vara kvar för observation fram till operation.

På ronden fredagen den 5/3 berättade läkaren att neurokirurgen nu haft sin terapirond och att de hittat ytterligare en liten tumör längre fram i pannan. Den stora var ca 4x5 cm och den lilla ca 1x1 cm. Läkaren visste inte om de planerade att operera bort båda tumörerna, eller om de strålar bort den lilla. Genast börjar man fundera på vad det innebär att det är två, hur mycket försvårar det?

När vi satt i M´s rum och åt lunch kom läkaren igen och ville kolla om M har något misstänkt Melanom på huden. De ville veta det på neurokirurgen. Tumörerna kan vara metastaser också förutom primära hjärntumörer. Hon hittade ingenting. M har väldigt lite leverfläckar o.dl. överhuvudtaget. Efter lunchen gick jag ut och satte mig i ett tomt dagrum för att läsa och för att M skulle vila. Efter en stund kom en sjuksköterska in och berättade att de ringt från neurokirurgen och att det blir operation på måndag, 8/3. De ville ha dit M direkt. Vi packade M´s väska och hoppade in i bilen.

Tog en tur hem först, M ville packa om och krama barnen. De blev förstås jätteglada att se honom och ville inte att han skulle åka igen. Efter en stund åkte vi vidare till Karolinska sjukhuset i Solna som ligger 4 mil bort. När vi kom fram blev vi väl omhändertagna. Mycket trevlig avdelning med ett trevligt dagrum. En sjuksköterska tog blodprov, puls, vikt och längd på M och frågade en massa frågor. M fick fylla i en enkät som var ganska omfattande. Vi fick träffa en jättetrevlig neurolog och lika trevlig narkosläkare. De ingav förtroende och verkade väldigt proffsiga. Kirurgen var på semester så honom fick vi inte träffa. Neurologen pratade om hemgång över helgen, men tog sedan tillbaka det eftersom det skulle göras en ny magnetröntgen först. M får en säng på en sal där han ska ligga tills röntgen är gjord, sedan kan han få permission. Framåt kvällen åker jag hem.

Allt är väldigt rörigt i mitt huvud. Gråter mycket, men försöker behärska mig när barnen ser. Har svårt att äta någonting. Känner mig hungrig, men blir väldigt snabbt mätt, ingenting smakar. Funderar mycket på hur det blir om M dör, hur det ska gå för oss då. Känns som om jag håller på att gå i sönder. Funderar på min egen sjukskrivning. På onsdag måste jag börja jobba om jag inte går till läkare. Att jobba känns helt omöjligt. Ringer till min husläkare och bokar tid till måndag morgon. M själv är vid gott mod nästan hela tiden, har god aptit och sover bra. Nu ökar de kortisondosen till 16 tabletter morgon och kväll fram till operation.

När jag är hemma börjar jag söka information på internet om hjärntumörer. Ganska snabbt inser jag att det finns en hel massa olika hjärntumörer, den vanligaste heter Glioblastom Multiforme grad IV och är mycket aggressiv. Första informationen jag hittar är att prognosen är extremt dålig för denna tumör.